GIVEMESOMESNOW


Fick en sån känsla nyss, när jag kikade ut genom en springa i fönstret.
En känsla som skulle kunna lyfta en elefant till månen.
Marken var vanlig, grå och helt färglös.

Men jag fick den där längtan, av att vakna och kika ut,
och se en snötäckt stad.
Springa upp en kylig morgon och se alla julklappar.
Glädjen hos ett barn finns fortfarande kvar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stammis?

E-postadress: (bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0